Nu är det höst, på riktigt. Det blåser och molnen far över himlen. Gårdagen blev i glädjen men även sorgens tecken. Frukost hos väninna som behövde stöd och sen en underbar lunch med sonen. Först lite shopping och och sen njuta av god lunch på favoritkafeet med så många fina samtal. Sen hem och en fika hos grannen och litt frustration över senaste mötet med samfälligheten och irritation över hur styrelsen inte gör så mycket. Sen skulle det bli räkor och vin hos annan väninna och ge stöd till henne då hennes man ligger på sjukhus och har blivit mycket sämre. Det blev inget, hon fick stanna på sjukhuset, alla barnen var där en stund men tack och lov lever han fortfarande. Men hur länge? Nu känns det så påtaglig att det snart är slut och jag sörjer redan.