Nu är vi här igen, vi i västvärlden som slår upp alla dörrar för världens flyktingar och andra i nöd.

Vi borde förstått långt tidigare att  Putin inte bara var nöjd med Krim och Donbass. Vi borde varit klar över att hela Ukraina skulle ryka och folk skulle vara på flykt. Vi stängde ner det mesta av våra mottagningar efter 2015 och under pandemin har strömmen minskat och vi har kunna ta hand om de som kom på ett bra sett. Under 2015 och framöver var vi heller inte så bra förberedda men här i väst kan vi organisera och planera så allt kommer i ordning. Nu rustade vi ner men måste ta tag i dette ännu en gång. Vi glömde att vi alltid måste stå med dörrarna öppna för trängande människor från övriga världen. Det går för långsamt tycker många, både flytingar och andra kritiker. Kom och hjälp till då istället. Många gör det och rycker in. Även jag har gått kurs hos Stadsmissionen och är beredd att hjälpa till på ett boende. Samtidigt jobbar jag med hemlösa och fattigpensionerer här i stan. Dessa människor som staden och staten har glömt och inte bryr sig nämnvärt om. Vi slår oss för bröstet och visar hur duktig vi är att ordna det bästa för flyktingarna men våra egna glömmer vi. Jag blir kluven. Det är klart vi ska hjälpa och ukrainarna kommer åka hem till sitt när kriget är över. 

Västvärlden är kritiserat både av vi som bor här och andra länder. Det är endå vi som räddar världen men det är väl så det ska vara.