Jag är bjuden till begravningen och ska gå dit fast jag har varit tveksam. Dottern och hennes sambo hinner inte komma då de är bortrest men dottern kommer och tröstar sin väninna några dagar senare. Det är jag så glad över.

Själv har jag haft värsta förkylningen i flera veckor men i söndags var jag och sonen med på en namngivning av en snart ettårig söt pojke. Skönt att få träffa så många trevliga människor.

Sen blev det smyckevisning i Gamla stan i onsdags med goda vänner.

Så livet fortgår ändå, trots sorg och hemska krig. Jag kollar på nyheterna och konstaterar att antingen är man på den ena sidan eller den andra som om det var en het fotbollsmatch. Att man inte kan vara lite objektiv och se saker från båda håll. Vårt samhälle, vår värld har blivit tokig de senaste åren. Kollade på programmet om bronsålderkollapsen. Är vi på väg mot en kollaps och vi är bara i början av den.