Begravning av sonens far var i fredags.   

Begravningen var fin och lugn, en borgerlig begravning. Glädjen att få träffa hans nu fullvuxna döttrar efter alla år var helt underbart. Senast jag träffade dem var de i tjugoårsåldern. De har barn som är tonåringar och lever bra liv. Sonen var inte med, förklarlig nog. Han har inte haft kontakt med sin far de senaste 15 åren. Jag fick även träffa kusinen Christina som jag inte sett på över trettio år och även prata med gamla vänner till honom.

Det fina var ändå långa samtal med döttrarna, min sons systrar som påpekade att de ville återta kontakten med sin bror då även deras kontakt blev bruten. 

Jag var tillsammans med min sons far i 8-9 år och jag umgicks en hel del med hans döttrar och det var så skönt att se att de var glada över att träffa mig igen.

Det har varit en trist månad  för mig men begravningen ble ett fint avslut.